Happy Birthday ENYA! Vår Amerikanska virvelvind!

Idag är det en stor dag! Enya fyller vuxen dvs. 2 år!! och visar absolut inga tendenser till att erkänna sin ålder hon är lika busig som en valp - dock lite större! Denna tjej har nu varit hos oss i ett år och det har gått otroligt fort! Det känns som om hon flyttade in igår. Jag kom ihåg det första kortet jag såg på henne en jätte söt liten puppe som nu har vuxit sig till en otroligt vacker dam/tjej och som minsann har visat att hon är en stark konkurrans ute i utställningsringarna. Hon är i sin personlighet så olik Saga, som mer är som en Farao som studerar mer än interagerar, Enya är tjejen med alla känslor i full blom! När du kommer hem eller bara är ute och slänger soporna och kommer in igen, så visar Enya med hela sin kropp att hon är överlycklig, rumpan och svansen går i ett och hela hon lyses upp av sina underbara leenden. Gör hon bus och du säger åt henne , så ser hon ut som om hon tappat en spegel i kras och kommer vara olycklig i resten av hennes liv! *fnissar*

Hennes coola sätt med barnen och katten gör att vardagen funkar bra och att man aldrig behöver vara orolig för att någom av dem ska bli “gruff” på varandra. Hon har världens tålamod med barnen och kommer gärna och lägger sig nära en när man sitter i soffa eller ligger i sängen.

Hennes favvo plats i lägenheten är en punkt under Axels barnstol, där hon vet att om hon stirrar tillräckligt länge där så uppenbarar sig mat där! som manna från himmelen (eller från barnstolen om man ska vara korrekt) *ler*

Axel å andra sidan älskar Enya och Saga, han brukar krypa fram till dem och luta fram huvudet med munnen öppen och försöka få sig en puss. När de pussar honom lyser han upp i ett pärlande skratt, och mamma har ju upptäckt att han blir ren på köpet, då tjejerna gärna putsar hans ansikte och händer från dagens lunch

Tack Sarah och Emelie på Nefer-Temu Kennel och Sofie och Madelene, Kennel enigma för att vi har fått chansen att dela våra liv med Enya och låta henne lysa upp vår tillvaro med sina bus - hon fyller väl upp kvoten för “valpbegär” trots sin ålder :9

       

Kramar till alla våra och Enyas vänner

Fam Holmgren

Tänk om man fick vara barn igen :)

Tänk vilken befrielse barn är, på så sätt att de har inte plockat upp alla sociala “do´s and dont´s”. De säger vad de tycker och tänker. Manfred är fenomenal på att prata han har sin lillgamla stil och till och med när han busar så frågar han om lov ex. Får jag skrämma dig? Nu är jag ett….. monster! Roar! Sen frågar han… Blev du rädd? Om man då säger ja då frågar han: Får jag skrämma dig igen? *hihihi* Det är så J-la sött att man bara dör!

Samma med Axel, som dock inte pratar än men som förstår precis vad man säger.. När han ex slår på Tvn med en kloss eller så och man säger AJAJ! så vänder han sig om och ger dig sitt största leende, stannar till och funderar som om han tänkte ” Hm hon sa AJAJ, kanske man ska sluta..? äh Nej det behövs inte!” och så fortsätter han att slå på Tvn.

Under dessa stunder ska man ju se allvarlig ut och bestämd, vilket är otroligt svårt när dessa plirande ögon fulla av skratt och bus tittar på en och hela ens ansikte rycker av skratt som man försöker dölja.. för börjar man skratta, Ja då är man tillbaks på ruta ett

Dessa två charmtroll kan driva mig till vansinne samtidigt som man aldrig skulle kunna vara utan dem!

Bara ett ex om de skriker och gråter  hur länge som helst att man bara vill stänga av och gå därifrån, för inget man gör får dem att sluta… Då plötsligt så försvinner det onda (magknip, mardröm osv.) och de slappnar av i ens famn och ler mot en och somnar/ somnar om. Precis då inser man varför man står ut med skriken och gråten, just för detta ögonblick då allt blir bra och man känner hur de slappnar av och att de känner sig trygga och nöjda och att det är DU som ger denna trygghet och att det är DEJ som de söker sig till.

Tänk om man som vuxen vore lika dramatisk i sitt liv som ett litet barn är… Ena stunden så är man glad och sitter på sitt kontor på jobbet, lyssnandes på sitt favoritprogram på radio. DÅ upptäcker man att programmet är slut och det dröjer en HEL vecka tills nästa avsnitt. Utan förvarning börjar man skrika och gråta - man slänger sig på golvet och stora tårar rullar ned för kinderna.. Dina arbetskamrater rusar in för att försöka trösta och säger något snällt som : -Farbrorn som har programmet på radion blev så trött! han måste sova ända tills nästa vecka så han kan orka prata i  sitt program igen.

Denna situation ovan, har jag varje vecka med Manfred om ett barnprogram som heter “BRUM” det handlar om en liten gul T-ford som åker runt och hjälper folk. Detta sänds varje måndag och varje måndag när det är slut så sitter Manfred och gråter högljutt vid Tvn och skriker upprört att det får inte ta slut, jag vill se det igen!! Och varje gång får man försöka förklara att den lilla bilen är trött och måste få sova tills nästa måndag. Så dramatiskt för Manfred och för mig som ser på ett slags Tragikomiskt beteende som jag vet försvinner ju mer våra sociala “do´s and dont´s” präglar sig på denna unga människa. Tänk om man vore barn igen, inga spärrar på känslor eller beteenden allt är lika tillåtet och inget är tabu!

Kram och Godnatt!

Jag tror han kan det!!!

Igår var jag med familjen hemma hos mina föräldrar för att fira min 35 års dag som har varit tidigare i veckan. Jag är inte mycket för födelsedagskalas, vill inte bli påmind om hur gammal jag är.. känner mig inte äldre än 25. Ok kanske i sinnet eftersom jag har barnen och så nu.. men inte som person. Känns som om man desperat jagar alla år man har “Tappat” och inte utnyttjat till fullo.

I alla fall, tillbaks till gårdagens firande. Mina bröder med familj skulle komma dit så vi fick en födelsedags tårta i alla fall. Och mitt ena brorsbarn är djurallergiker så därför kunde vi inte vara hemma hos oss..

Medans vi satt och väntade in bröder och fika så ropar mamma från altanen: -Sandra skynda dig han går! (för de som inte vet så tilltalas jag sandra av familjen) JAg släppte allt och sprang ut till verandan och fick se Axel sitta på golvet… Han tog ett par steg sa Mamma, jag tittade och Axel gjorde fortfarande ingen ansats.. Jag lockad och ropade , men han tittade på mig som om jag vore dum

Trumpen över att ha missat yngsta sonens premiärsteg.. gick jag åter in för att fixa med Manfred. -Kom! ropade mamma nu försöker han igen!

JAg sprang tillbaka och fick se Axel flytta fötterna FYRA! steg *ler stolt* sedan stannade han, tittade på mig och log sitt underbara babyleende och började “dansa” ståendes. Gissa om tårarna var nära! För att sedan bekräfta “undret” så tog han fyra steg till!

Min son har gått 8! steg *ler* Nu får vi se om det var ett hastigt men kort smakprov på att han kan eller om han kommer att kunna gå i slutet av denna vecka! Han är ju bara 10 månader och 1 vecka gammal, så han är ju tidig.

Se det är dessa små under i livet som gör livet värt att leva! Ditt barns första leende, första steg, första ord (första hela natt de sover ! ) Ja allt dessa kan få mig att börja tjura,  Små små saker som för mig är det största händelserna!

HA nu alla en riktigt god och trevlig Mors dag!

Kramar till alla!

Backstage Hundutställning

Ja nu ligger man efter i bloggen igen. Man har inte rikigt den tiden att sitta ner och skriva som innan man skaffade barn.

Jag har då fått en minisemester och följde med Sofie till Hässleholm med mina tjejer och flicktjusaren Harley. Vi kom iväg vid lunch på torsdagen i förra veckan och swishade (i ordets rätta bemärkelse!) ner till Hultet, där vi fick njuta av Ingrid och Anders gästfrihet och underbara barn och Faraoner och ej att förglömma Elsa som hade fått en semester hos “mormor och morfar” för att slippa lite ståhej. Deras hus är beläget mitt i naturen med härliga omgivningar och en jättefin tomt för hundarna att leka i. Hela tomten är omgiven med högt staket och en hög fin träport.. dock inte hög nog, för Saga tyckte ju att det var fåningt att vara inom staketet så hon hoppade helt sonica över träporten som är ca 150cm hög! Jag och Enya såg ut som två fån när hon seglade över som självaste Pegasus! Att man aldrig har kameran beredd när det skulle behövas!

Hemma hos “hultet-folket” så har Tage och Vilda det bästa utkiksfönstret, där de kan stå och titta ut om någon kommer eller inte. Kan säga att bilderna är de enda jag lyckades ta på dem som blev bra. Vilda en riktigt virvelvind fastnade aldrig på kort då jag aldrig var snabb nog Nedan Tage och Vilda i fönstret.

  

På fredagen så var vi iväg tidigt för att hinna till Utställningen i tid. Där mötte vi upp Anna med Zäta som hade kommit med tåget, samt Paula och hennes shibor som så snällt hade fixat med tält och allt. Dagen börjar bra med sol och trevligt sällskap och Saga placerar sig som Bt2 med Reserv-CACIB och Enya Bt5. Stor aglädje ämnet var Vilda som dansade in på Bt4 och tog sitt första CERT - Grattis!! Det kom lite regndroppar under dagen men inte så att man blev dyngsur.

På lördagen så ville inte vädergudaran vara med oss, utan morgonen var rå och kall och lagom till bedömningen började så öppnade sig himmelen och regned forsade ner! Alla som sett en Faraohund i regn vet att den inte visar sin bästa sida Och bedömningarna var därefter. Jag är dock glad att Saga stod så fint trots att hon hatar regn så hon tog sitt ck och placerade sig som Bt3 denna dag.  Som om Vädret visste så slog solen igenom lagom till Finalerna och det blev strålande sol! Man var blöt och frusen så solens värme var vällkommen.  Harley gjorde bra ifrån sig och tog sitt BIR och Cert samt blev bland de sju utplockade i gruppen, men placerade sig inte. Sofie var dock väldigt nöjd endå för denna lilla charmör Travade nästa hela tiden i ringen och det är ett stort framsteg då han har varit för ivrig i finalringarna och bara rusat på tidigare stor plus i kanten till Harley.

På kvällen hade vi som vanigt trevligt sällskap av Ingrid med familj samt en lektion om hur vild Vilda kan vara ;)  Hon är otroligt smart och gör allt för mat. hon plannerar och atackerar *ler brett* kan lova er att det skulle ha blivit en bra komedi av vår helg med Vilda.

Saga min trötta “gamla” dam visade att hon fortfarande är valpig på insidan. Hon är otroligt svårtstatad med lek och bus, Men nu har hon träffat sin bästis - HARLEY. Saga har lekt och busat och blir som valp på nytt när hon träffar Harley. Till och med Enya fick känna sig lite utanför då både Harley och Saga totalignorerade henne när de lekte.

   

Harley en av de underbaraste - busigaste - och läckraste hundar jag träffat. Ser man honom i utställningsringarna så hänförs man av hans utstrålning och otroliga trav. Privat får man se en otroligt glad och busig unghane som gör allt för att hålla Sofie sysselsatt. Man smälter av hans blick trots att han minuterna innan plundrat din väska, Och hans mamma Sofie är hans allt, går hon iväg så väntar han otåligt på att hon ska komma tillbaka

     

På söndagen var det SSuK Special och Saga och Enya fick vila. Harley tog storslam igen med ett BIR BIS unghund samt BIS2 totalt! Viggo Från kennelenigmas första Basenjikull, Gjorde debut med BIR valp samt BIS2 valp! Grattis Lotta och Anders ni har fått en riktig goding! Sedan bar det hemmåt med stop i Nyköping för att Träffa Eva och Läckerbiten Kevin! vilken kille! Sent iväg och sent hemkommen så fick man äntligen sova och ta en hastig titt på sina tvåbenta änglar som sov så sött i sina sängar.

Tack alla för en underbar helg med glada stunde mycket skratt och god mat! Detta gör jag gärna om flera gånger!

Kram til er alla!

Om hund och trevligt sällskap!

Ja så har utomhussäsongen kommit igång för hundutställningarna och i år inleddes den för min del med Svensk Vinnarutställning i Österbybruk, i lördags den 12 maj. Saga och Enya var anmälda och förberedelsen var lång då det skulle komma extra mycket hundar detta år. Jag åkte med Sofie och vi bestämde oss för att åka tidigt. “glad och pigg” hoppade jag upp ur sängen kl 04.00 för att fixa ordning allt tills jag skulle åka.. var i god tid hos Sofie  så vi kom iväg ca 05.20. Båda vi hade nog räknat fel på hur lång tid det tar till Österbybruk.. för även om jag kör som en snigel jämfört med Sofie så hade jag nog kommit fram alldeles för tidigt åxå  06.20 stod vi parkerade och väntade vid insläppet till utställningen 40 minuter INNAN de öppnar :)  Har nog aldrig stått först i kön till en hundutställning förrut *ler*  Paula och hennes syster Mia (tror hon heter så, förlåt om jag minns fel) kom samtidigt som oss och de hade tält och frukost med sig - mycket trevligt. Många ringar var det i år och som det såg ut hade de haft jättekul att sätta upp dem då alla ringsnummer var blandade huller om buller.. vår rad hette 5,7,37!,9,21 eller nått sådant.. detta gjorde att det inte var det enklaste att hitta där.

Först ut var Sofie med Harley och lika galant som vanligt hänförde han domaren och placerade sig BIR. Och fick sin första titel : Svemsk Vinnare-07, han har inte fyllt 2 år ännu så alla sina cert till trots så kan han inte ta championatet förrän han har fyllt år. Han hängde med i första utgallringen i gruppen. men fick sedan tacka för sig - ett bra arbetat dagsverk Harley! Vi gratulerar dig!

Sedan var det dags för våra tjejer. Saga och Enya visade sig jättefint - kan ju inte bli annat när Sofie är i andra änden av kopplet ;). Saga placerade sig som Bt3 med Reserv Cacib och ENya Bt4. På hansidan gjorde Bruce ett riktigt bra framträdande och blev till slut Bh 2! Grattis! Lilla Spike endast 1 år tog en hedrande Bh5 och sitt tredje Cert! 

Grattis än en gång till Jenny Hall och Qing som tog sitt “miljonte” BIR och även Gruppen på lördagen! Ska bli kul och se din lilla Alma i sommar Jenny

Det var blåsigt och  molnigt hela dagen med små solglimtar då och då, men som tur var så höll sig regnet kvar i molnen.

Jag måste säga att det är så trevligt att åka med till utställningarna och få umgås med alla trevliga vänner som jag har fått tack vare mina hundar - kram till er alla! Speciellt tack till Sussie för alla underbara skratt och kommentarer under dagen, du och jag har väldigt lika humor

Bilden nedan har jag lånat av www.kennelenigma.com för jag hade glömt min kamera. Bildkollaget är Stilige Bruce, Sv vínnare-07 Harley och min underbara Saga!

Hahaha lurad på sömnen!

Jaha visste väll att det var för bra för att vara sant! Mina sömlösa nätter fortsätter Natten till Söndag så hade Axel /mardörm/tandont/magont eller nått… Skulle endast sova om man gick och vyssjade honom! så jag vyssjade från 00.30 då det startade till starx efter kl 03.00 då såg jag i kors och kände som om armade hade domnat bort.. varje gång man satte sig i soffa för avlastning började Axel gråta och vrida på sig igen… bara upp och gå! Strax efter 03.00 Vaknade Melle och tog över.. han höll på till 05.00! innan det blev så att han och Axel kunde lägga sig i vår säng. Melle var tvungen att väcka Axel helt innan det blev bättre.. sedan så fick han sitta och underhålla honom en en urdålig svartvit film vid 04.00 för att få honom trött så han ville somna igen … Det är ju ett under att fler föräldrar inte går under nuförtiden.. Jag menar.. Idag måste ju man ha två heltidsjobb för att familjen ska gå runt och har man då nätter med vankandes och tröstande, så är man ju inte 100% tillgänglig för sitt jobb dan därpå.. Det är ent ut sagt F…..ligt att man inte ska kunna klara sig på en eller 1,5 lön som man gjorde förr… Min mor var hemma tills jag fyllde 5 år och då hade hon börjat jobba lite innan på ett par timmar iveckan för att komma ut och träffa lite vuxet folk.. men det var inga pengar som de skulle gå under utan (klart alla pengar är ju välkomna) Jag skulle aldrig idag kunna vara hemma längre än föräldrapenningen och knappt på den heller.. Egentligen skulle jag om jag fick börja jobba nu omgående och få in Axel på dagis.. Men kommunen har ingen skylldighet att erbjuda dagis innan 1 års ålder.. trots att jag måste ta utt 7 dagar i veckan och att Melle omöjligtvis kan ta ut 2 mån ledughet från sitt jobb.. Sådet blir att ta ut färre dagar och vända på vartenda öre som man lyckas komma över - supertrist!!

I helgen fick jag i alla fall tid till att sy färdigt mitt burskynke till kattutställningen på söndag… Jag säger bara det - det är TUR att man har envishet som en åsna och inte har något emot att sprätta! Jag anser mig som en duktig hobbysömmerska, har ingen utbidning utan bara ett stort intresse.. Jag syr hund täcken och andra relaterade produkter till hund, Enklare modeller av burskynken, samt lite annat.. Nu hade jag ju förståss en “bild” i huvudet hur mitt skynke skulle se ut när det var klart.. Och utan mönster så var det en hel del funderande innan man insåg att man tagit på sig mer jobb än beräknat Jag satt hela dagen i söndag (Tack svärmor för att du tog barnen!) innan jag vart klar med skynket.. ska fota det på söndag och lägga ut lite bilder så ni får se hur det ser ut.  Hoppas nu att Sture godkänner sin utställningsbur med allt vad det innebär

Äntligen ett par nätters sömn!

Det verkar som om Axel har hörsammat mina suck och frustrerande “åhhhn” varje gång nån av grabbarna har vaknat på natten för tröst eller mat.. Sedan ett par dagar så har Axel hoppat över nattmålet vid 2 tiden och Manfreds Nattskräck scenarios har blivit kortare och inte lika intensiva… Så natten till idag fick jag faktiskt sova från 02.00 till 07.00 utan avbrott (hm hade hyrt Da Vinci koden så därför sen sängdags)  Till och med vovvarna lät mig sova utan att buffa på mig för att lyfta på täcket för dem och ingen katt som klev mig i ansiktet för uppmärksamhet..

SItter och väntar otåligt på att mäklaren för denna nya objekt som vi lagt bud på ska höra av sig… Jag blir vansinnig på folk som inte står för sina ord!! Mäklaren sa att han skulle ringa mig torsdag eller fredag för att berätta om hur det låg till med budgivningen.. - Hörde vi nått? NEJ!! Jag ringde själv men hamnade på en sådan här företagsväxel i KALIX! som försökte låta som om de satt på mäklarkontoret.. Surare än rönnbär blir jag Jag har jobbat med den typen av växel och anser at enmansföretag skall hellre använda en telefonsvarae än en storväxel som svara: “Han sitter med kund hela dagen, kan jag ta ett meddelande?”

Spelar ingen roll hur mycket en person har att göraman har alltid tid att ringa sin kund! Nåja jag får hålla mig till måndag och se om han hör av sig då, annar så får jag se detta köp som förlorat.. eller nått..

Inga bilder idag har inte tömt kameran. Men har några trevliga kort som kommer här i veckan!

Kram på dem som tar åt sig

Alex

Happy Birthday to you..Happy Birthday!

Saga , min Prinsessa, Kejsarinna och början till min stora kärlek för Faraohunden firar sin 6e födelsedag idag. Tänk att det har gått 6 år! Det känns som hon var denna vilda valp som jag i min naiva inställning trodde skulle strutta fram som ett oemotståndligt “njukdjur” och måla alla mina drömmar om hundägandet alldeles rosa

Vad fel man kan ha! Något vildare och mer bestämd än Saga har jag aldrig stött på! Och jag tror snarare kombinationen av en otroligt självständig valp tillsammans med en förstagångsägare på hund som jag, skapade denna vilda och väldigt omtumlande första sommar tillsammans för 6 år sedan.  Åhhh vad jag kämpade med att visa vem som bestämde! *skrattar* Kan ju säga med facit i hand att jag förstår Vad sofie och Madelene menade när de sa till mig att så mjäkig som jag är med Saga får man bara inte vara *hehehe* Saga lindade mig runt sin ena tass från första dagen och kommer alltid att ha den största platsen i mitt hjärta.

Nu 6 år och otroligt vacker, lugn (kunde man ALDRIG tro!) , och den självklara Kejsarinnan i denna kungliga familj Saga är för mig det bästa som någonsin kunde hända mig. med henne har jag fått flera goda vänner , En otrolig resa inom hundsporten samt all stöd man kan önska sig av Kenneln.

Idag är Sofie en av mina bästa vänner och tillsammans med henne åker jag runt på utställning och visar upp min Kejsarinna Samt min nya Kronprinsessa Enya som jag har fått förmånen att deläga tillsammans med Sofie och Madelene. Enya är våran “Promising american girl” och hon har redan visat framfötterna under det år hon har bott hos oss

Nedan ett kollage på Saga och hennes syskon från valptiden och som vuxna , se och njut! finns det något vackrare än en Farao??

OBS! Alla bilderna är från Kennel Enigma, vänligen be dem om lov vid användande av dessa bilder. Ni kan besöka och läsa om alla syskonen i L-kullen på www.kennelenigma.com

                      

Tonårstrots från födseln…

Idag har jag insett att åldern inte har någon som helst betydelse när det kommer till trotsåldrar :)  Manfred är 2 år och 3 månader och väldigt verbal för åldern. det går att hålla vanliga konversationer med honom och han förstår det mesta och kan ge svar.. Detta märktes i morse Jag väckte honom vid 8 tiden så vi skulle hinna till dagis.. Manfred tittade på mig med sömniga ögon och drog täcket över huvudet! Vakna nu sa jag, NEEEEEJ skrek han tillbaks, “dagis är dumt!” Vill INTE!!! tog sin andra napp (han har nappar som snuttefilt) stoppade den i mun och vände mig ryggen.

Förvånad och inte alltför långt ifrån att börja le, reste jag på mig och sa att nu fick han skynda sig. Denna scen kan jag minnas att min svägerska har gått igenom med sina barn i deras tonårstrots, fast man kanske byter ut “dagis” till “skola”

Jaja allt ska börja i tid.. Efter en liten stund kom han ut när jag böt på Axel, och frågade mig hur man öppnade miniräknaren som han hade “hittat”. Lika glad och gullig som han brukar vara, verkade helt ha glömt bort att han skrikit och varit allmänt sur för en kort stund sedan.

Fick med detta inse att så fort man som förälder - barn har etablerat en kommunikation så börjar trotsen. Även i vuxen ålder trotsar man sina föräldrar, fast kanske på ett med subtilt sätt. Man lyssnar på vad de har att säga, nickar jakande och ler och i sitt tysta inre, så vet man att så fort diskussionen är över så fortsätter man sin egna plan, utan att bry sig om föräldrerns kloka ord.  Alla måste lära av sina egna misstag, MEN om man kan ska man kanske lyssna litegrann på den äldre så att misstagen man gör inte är så grovt eller att man faller så hårt

Jag ser ju att Manfred redan nu lärt sifg att manipulera mig, med sitt söta leende och med kommentarer som “Mamma du är ju min bästa kompis” när man blir arg på hans bus och tillrättarvisar honom.. Hur motsätter man sig en sådan barriär rivare? En liten grabb som ena stunden gör något omedvetet elakt mot lille Axel kan i andra andetaget krypa upp i famn klappa en på kinden och säga “vad jag tycker om dig!”

Med dessa otroliga vapen emot en är det med oro och med viss uppgivenhet som jag inser att alla trotsåldrar jag kommer möta på med mina söner kommer i slutändan ge dem övertag med sina otroligt snillrika motargument och avväpnande leenden.

Så föräldrar huka er! Snart har våra nya generationer tagit över och då får vi höra dem beklaga sig över hur deras små älsklingar använde samma metoder mot dem som de gjorde mot oss!

Med stark tro på framtiden,