Jag sitter och funderar på nyår.. vad ska man äta?? Vovvarna vill gå ut så det är bara att klä på sig och vandra ut i den dystraste vinter jag varit med om!! Eller vinter??! Det är rått och fuktigt med några plusgrader… löven ligger ruttnande på de överblöta gräsmattorna i parken och känslan för vintern är helt avslagen.. Det enda som vittnar om att det är juletid är alla hysteriskt blinkande lampor och smällare som tjuter i mörkret. Saga darrar och visar bestämt att trots att hon hållt sig i 5-6 timmar ( honpinkade inte på förra prommenaden) så kan hon hålla sig MINST lika länge till. Dessa smällare och raketer som förstör min älskade hund! Enya som tur är verkar inte nämnvärt brydd av smällarna utan verkar mest vilja ge sig på dem som smäller

Enya är en glad och sorglös prick medans Saga har mycket att fundera på…. Väl hemma igen så ska hon ligga på mig så jag blev tvungen att bädda vid min dator åt henne, så hon kan hålla sig nära. Jag kan inte förstå alla dessa föräldrar som i sin egna idioti går ut och köper raketer och smällare till sina tonåringar.. ”för att alla andra får ju det från sina föräldrar” I parken mötte jag tre grabbar i 14 års åldern med tjutraketer.. som tänder dem när de håller dem i hande och släpper den precis innan den smäller! Alla tre stå och beundrar varandra med ryggdunk, tjoande och ”wow vad häftigt” när dessa rakter smäller av så kryper Saga runt parken.. rastningen är förstörd och jag var så nära att ryta till!

Sanningen är att jag VÅGADE inte ryta till, har ju läst om det nya ”modet” i att man skall sikta på varandra och andra förbigående personer, samt på bussar och bilar m.m ”det är ju coolt” Jag ville inte riskera mina hundar och mig att dessa tre hjärndöda tonåringar skulle väcka någon hjärncell till liv och få för sig att sikta rakterna mot mig.. I det tysta medans jag manade på Saga och berömde henne varje gång hon kröp lite mindre och öronen ställde sig lite mer, hoppades jag faktiskt på att dessa smällare/raketer faktiskt skulle smälla tidigare än de beräknat.. eftersom de redan var så dumma att de stod och höll i raketpinnen när de tände på, så önskade jag faktiskt att de skulle förlora ett par fingrar eller synen eller nått. Ja jag vet jag låter hemsk.. men kan inte förstå att föräldrar släpper iväg sina ungdomar med dessa farliga vapen som faktiskt detta är!  Jag kan inte heller förstå vilken generation som helt plötsligt blev mindre intelligent.. Jag tycker fyrverkeri är vackert men skulle aldrig , inte ens som tonåring få för mig att stå och HÅLLA en raket i handen medans den brinner! Är det föräldrarnas brist på intresse för sina barn eller är det barnens brist på respekt för vuxna och samhället som har skapat detta.. Jag tror det handlar i grunde om uppfostran.. dessa vågor av ”fri uppfostran” har slagit slint och dessa föräldrar som tillämpat detta har tappat sin kontroll att de helt enklet inte orkar ta tag i det..

Så! nu har jag fått lätt på mina tankar.. då kan jag återgå til första tanken i denna tråd.. Ny årsmaten.. Melker och Göran (vår nyårsgäst) ville ha ”en rejäl köttbit” så det får man väl gå ut och skaffa.. men jag då? jag kan inte äta kött än och allt jag äter verkar göra mig lite dålig så jag måste fundera ut något gott som inte ser ut som barnmat   Har lite funderingar på laxpaté och bakad potatis, alt bakad potatis med keso och räkor.. Det låter ju milt för magen.. Det ska bli spännande och se om man klarar bubbeldrickan eller om det kommer att sända en i säng

Tack för mig denna gång!

Så satt man här ytterligare en gång mitt i natten till Julaftons morgon. Paketen är klara, julmaten står svärföräldrarna för och barnen sover äntligen gott och lungt denna natt efter flera nätters hög feber och hosta. Har inte kännt speciellt inför julen i år. Vi bor trångt så julpynt , mer än adventsstjärnor, har inte kommit upp i år. Och operationen gör ju att jag inte kan äta julmaten eller smaka något annat än sådant jag kan mosa med en gaffel.. så det förtar ju lite av stämningen. Men trots allt så är jag så glad att jag fick chansen att ändra mitt liv och få denna operation. Det kan vara svårt för personer som aldrig har varit överviktiga eller har varit ett par kilo för mycket, att förstå vilken vändning detta är för mig. Jag har i hela mitt liv varit överviktig och kroppen protesterar vilt mot smärtor som vikten orsakar. För mig så är denna operation min julklapp till mig själv och jag hoppas verkligen den kommer att leda till att jag också någon gång i framtiden får uppleva min normalvikt.

Jag hoppas att alla får en underbar Jul och låter glädjen av nära och kära vara det viktigaste för er i dessa dagar. Jag och min älskade Melker fortsätter nu med vårt nattmys framför datorn, spelandes Civilisation IV i härlig dataspelsanda och hoppas vi ska orka upp imorgon när barnen hoppar glatt up vid 8 tiden och vill ha paket

Kram på er alla!

Ja som vanligt så smälter man ju när man ser de fina bilderna på kattungarna! Idag fick jag ett mail med 4 veckorsbilder på kattungarna! De är så otroligt fina och jag är så sugen på en av kattflickorna, men jag har inte plats för dem så jag får hålla mig. Det är två sockersöta chokladfärgade flickor som ser ut som pappa Sture och en läcker svartvit dam som har sin mors utseende Den Lila pojken han har nog lite av båda i sig.. (naturligtvis har ju alla det men med färgerna så kan man ju luta åt än det ena än det andra hållet) Kattungarna finns hos Änglatassens i Avesta och en av chokladflickorna är bokade, de andra finns tillgängliga fortfarande. Gå till www.anglatassens.se så kan du läsa mer om Mamma Naomi och kattungarna. Nedan lite bilder på kattungarna nu 4 veckor gamla!

chokladtös

choklad och svartvit tös

Lila pojke med mamma Naomi

Ja denna helg har varit otroligt intensiv och tröttsam, fast endå väldigt rolig! I fredags så var jag med Tanja och Byggde upp Rasmontern, och så kom även Sussie in och hjälpte till *tack* Det var en lång dag för att förbereda och bygga upp Montern, tror det var 35!!! Fotoförstoringar som vi skulle rama in och spraya bakgrunder med guldfärg och montera upp i Montern *phu*

I varje fall slutresultatet blev pampigt och festligt med vinröda draperier och stora häftiga rosetter varvat med massor med fina bilder på flera framgångsrika Faraoner! Det kändes som en toppenmonter , trots att en person (misstänkt monterdomare) kom fram och sa att man inte kunde förstå vilken ras det handlade om!!?? HELA Montern var täckt av bilder pårasen och vi tyckte att det var bättre att Nyfikna kom till oss och frågade om rasen än att de kunde läsa från håll och då kanske bara passera Tydligen inte nått som passade domaren i smaken. (Nu är ju jag något opartisk då jag har slitit med denna monter tillsammans med Tanja och var där i fredags i 8! timmar för att hinna bli klar med denna till Lördagen)

Nåja hela helgen har varit fullspäckad och jag har naturligtvis misskött mig själv under denna helg då det har varit omöjligt att drick den mängd som jag ska ha i mig varje dag.. Men eftersom jag inte ska äta när jag är stressad så är det väldigt lätt en sådan här helg att glömma bort maten. Nu efter operationen känner jag heller ingen hunger.. och det gör ju inte dsaken lättare… speciellt inte som man försöker få i sig maten i lite för snabb takt och straffas sig själv med att man måste sitta en 10 min och varva ner så att ogbehaget av att jag ätit för fort försvinner..

Lördagen flöt på bra med mycket folk och många som var intresserade av vår Ras – Den underbara Faraohunden – som ni alla vet vid detta laget

Söndagen var stressig och underbar då Enya kom hem till mig igen efter tre fantastiska veckor hos Sagas ”farmor” Eva och hennes stora busiga Faraopojkar; Dominic, Goliat och Kevin. Kan säga att Enya har haft det toppen och även lärt sig lite hyss från sina kompisar… som att äta direkt ur grytorna på spisen!!! (aj aj Eva Hon har blivit riktigt busig!)

Söndagen fortlöpte med mest tid i montern varvat med att jag kunde gå mellan A-hallen och C-hallen , Där Faraohundarna visades. Båda mina tjejer var med och de höll sig verkligen bra i konkurrensen och slutade som Bästa tik 2, Enya och Bästa tik 5, Saga. Är så stolt över mina tjejer och tusen millioner tack till ”farmor” Eva som visade Enya så superbt och till Ingrid som har Sagas bror Tage, att du visade Saga så klockrent! Hon stod som en staty och sprang på riktigt bra Jag är så glad att hon sköter sig med er alla och att jag inte behövde gå in i ringen denna helg.

Sist men kanske det största! Jenny Halls ”Northgate As You Like It” -Qing gjorde en historisk bravur igår då han Blev BIR, BIG samt BIS!! och med detta även Årets hund 2007 ALLA raser! Grattis till er alla , ägare som uppfödare till denna Faraopojke!

Bild: Johan Frick-Meijer

På bilden en överlycklig Jenny – med rätta och Qing!

(bild från Skk press med tillåten nedladdning)

Trevlig tid fram till Jul, ska försöka hinna med och skriva nått till innan Julafton!

Kram

Så har man idag sett det sötaste som finns! Manfred och Axel har lussefirat på dagis och Manne sjöng högst och dansade mest! medans Axel mest vill bli buren av morfar. Axel såg ut som en michelingubbe i tomtedräkt Ovanpå fleecekläder och nylonoverall så drogs en tomtedräkt så att overallen bildade ringar runt hela kroppen och det såg ut som om han hade ätit steorider!! *fnissar* Arnold Schwartznegger – släng dig i väggen!

Manne var en ursöt tomte som fick utskällning av en jämnårig lucia som var väldigt upprörd för att ”hennes” tomte (Manne) inte ville hålla henne i handen Många barn var det och jag är imponerad att en treårig kille faktiskt kunde sjunga med i ALLA julsångerna och kunde nästan varje text utantill! det är strongt. Roligast var nog vår disskussion i morse då ha sjöng Mamma mu:s version av sankta lucia…. Hon sjunger ”sankta mucia” vilket naturligtvis är det enda rätta för Manne. Jag gjorde mitt bästa för att får honom att sjunga rätt.. Sankta Lucia heter det…. hm sa Manne: nä mamma sankta Mucia heter det!!

Jag suckar lite tyst och försöker på ett annat sätt: L, Lucia! väntar på att Manne ska säga efter mig…. L mucia! säger han och ler glatt Nä älskling L lucia.. Manne fnissar och börjar rabbla: L mucia, T  mucia, B mucia, A mucia…

Skrattande ger jag upp Mucia är ju lika fint som Lucia och huvudsaken att han har roligt när han sjunger!!

Trevlig MUCIA! från oss alla till er alla

Dagarna bara rusar iväg och det är redan andra advent! Det känns som om man inte hinner med någonting!! Denna julefrid som man kände förr infinner sig inte och jag känner mest att det stress och funderingar över om man över huvudtaget ska hinna med julklappar och besök och glöggfirande.

Mitt fokus går nu på HUND2007 och Montern för min Ras. Jag har lagt ned många timmar framför datorn för att få ihop scheman, utsmyckning av montern tillsammans med Tanja, och få allt annat runt omkring att fixa sig.. Nu hoppas jag att vi hinner klart och att allt som hänger löst hinner fångas upp innan Fredag.

Imorgon ska jag på mitt första återbesök till sjukhuset efter operationen, jag mår väldigt bra Fysiskt efter operationen.. men har svårt att komma ihåg att äta och drick så ofta som jag ska.. så jag tycker jag rasar lite för fort i vikt.. Jag tror dock att det kommer sakta ned till en bättre vikt nedgångs takt när jag får börja äta fast föda.. Hoppas på det.. Jag har sedan den 11 Nov gått ned 9,9 kg och det är ju rätt så mycket på 1 månad!

Kram

Alex

Ja nog är man bra dum ibland.. Nu när jag är nyss hemkommen från Sjukhus och operation har jag helt plötsligt 1000 saker som måste ordnas omgående, och i detta är inte ens roliga saker som julklappsshopping inräknat.

Dagarna rusar förbi och när jag egentligen bara ska koncentrera mig på att äta rätt mängd i rätt tid och i rätt takt.. så kommer alla andra åtaganden som jag har i fokus och stressen r att jag glmmer bort att äta och försöker lösa allt som har med föreningarna istället – inte bra! Men jag är som person sådan att har jag börjat med något – oavsett om jag har ensamt ansvar eller om det är något som faller tillbaka på hela klubben. då kan jag inte bara släppa allt och vara sjukskriven , så som jag faktiskt är!

Det är en vecka och lite till kvar till Stora Stockholm och jag känner att det är hur mycket som hellst som finns att göra och som man ska hinna med..  Trots allt så tror jag att Tanja och jag ror Rasmontern iland och att det kommer bli bra.. Det är ju alltid kaos före ordning – eller hur?

När Stora Stockholm och HUND 2007 har varit ska jag ta min tid att läka mig själv efter operationen och börja fundera på julklappsinköpen

Innan dess så får min familj stå ut med en utschasad, dålig på att sköta måltiderna, ganska matt och yrslig fru/mamma – vilken enorm tur att jag har dem!

Vi ska även sälja jättefina kalendrar och kort i vår monter så det ska bli kul att kunna visa upp dem i montern.. skickar med en bild på kalendern för 2008, om ni är intrsserad av de så kom och köp den i vår monter eller beställ den via klubbens hemsida

www.svenskafaraohundklubben.se

Ja tiden går fort och Stures barn hos Änglatassen´s Katteri växer. De är redan 12 dagar och ögonen är öppna och kattungarna kravlar runt och mår jättebra! En chokladhona är redan tingad så finns intresse så passa på att höra av er till Maria via hennes hemsida www.anglatassens.se  nedan lite bilder på bebisarna 12 dagar gamla!

Idag var nog den häftigaste 1a advent jag har varit med om! Jag har varit på styrelsemöte med SNRF, raskattföreningen som jag sitter med i. Vi var hemma hos ordförande i Märsta och hon hade en av sina Skogkatthonor som var på väg att föda… Nästa precis när mötet gick igång fick hon värkar och 10 minuter senare var första kattungen född! sedan kom en till i rask takt, innan hon tog en vilostund och pysslade om sina nyfödda.. När mötet var över så väntade jag på att min man skulle hämta upp mig. Han var först iväg och hämtade Saga som har varit på pensionat i en vecka på grund av min operation, och hon var jätteglad att bli hämtad. Jag tror dock hon hade en bra vecka för hon hade ätit bra och lekt med lite hundkompisar. Hon tyckte det var skönt att komma hem tror jag för hon gick direkt till sängen och gosade ned sig

I alla fall, tillbaka till Kattungarna Medans jag väntade på min man föddes två kattungar till totalt 4 stycken och de är gudomligt söta! Det var två blå och två svarta, om de sedan har silver, smoke eller annan dilution får tiden utvisa det bidde tre tjejer och en kille. Stämningen var trevlig och glad.. Det hade varit lite spänt ett tag men allt släppte och en hel del tokiga och roliga nman kom fram till kisseungarna Tror nog att Matte kommer att vaka som en hök inatt och fundera på fina namn   Jag som är så vek när det kommer till sjukhus och allt som innebär smärta, kände faktiskt att det var riktigt häftigt att få vara med om förlossningen, och jag hoppas verkligen inte detta var den sista förlossning av katter jag varit med om!

Kram och trevlig 1a advent – nu är det ”bara” tre veckor kvar av soppätandet !

Ja nu har man varit hemma i tre dagar från sjukhuset, ochjag känner mig mer trött och matt nu än när jag kom hem. Det var en enorm skillnad att komma från lugnet på sjukhuset till två vilda troll som gör allt för att få ens uppmärksamhet. Ens mål i livet just nu är att få i sig minst 1,5-2 L flytande föda (inkl vätska som vatten, juice, kaffe m.m) per dygn.. Jättelätt tänkte jag… INNAN operationen. Nu när inte magsäcken finns där att fylla upp så är det otroligt jobbigt att få i sig denna mängd.. man blir proppmätt på 1,5 dl redd soppa, och då ska man se till att man efter en halvtimma försöker få i sig ca 2 dl vätska mellan måltiderna.. *suck* och eftersom inte hungern känns som tidigare.. så glömmer jag ju bort att äta.. Vilket resulterar i att man känner sig yrslig och matt mitt i allt man håller på med!

På måndag skall jag på intervju till Poolia rekrytering för en tjänst och jag bävar lite för att åka in till stan själv.. tänk om man blir yr eller inte orkar med allt liv omkring en på tunnelbanan… Jag hoppas mamma  hinner följa med mig in till stan så jag har lite stöd..

Ja man är ju lite idiot så som man håller på! här är man nyopererad, en riktigt stor operation som gett mig 6 veckors sjukskrivning och första dag man tror sig orka så ger man sig in till stan!!! Jag är väldigt klyven, å ena sidan så måste jag vila och koncentrera mig på att lära mig äta rätt så jag får energi för dagen… Å andra sidan så vill jag ju ha ett arbete så fort som möjligt efter sjukskrivningen så att man känner sig värd nått.. Det är otroligt deprimerande att gå arbetslös och få nej på än det ena och än det andra arbetet. Man är så liten mot arbetsförmedlingen.. och känner att alla jobb man söker klarar jag faktiskt och så vet man ju att det sitter hundratals i samma situation som vill ha samma tjänst som jag vill ha…

Slänger in en bild på mig från i somras innan operationen , den Alexandra som ni alla känner och är vana vid.. jag ska under året lägga ut bilder på mig som förhoppningsvis ska visa nya sidor av mig. Där effekten av operationen syns stegvis.. Vi börjar med en sommar bild av mig och Manfred – som vanligt gör jag allt på samma gång

Kram!!