Ja nu har det gått nästan 2,5 månad sedan operationen. Jag tycker att det funkar bra, men viss mat funkar ännu ej.. Som tex. helt kött, främst då rött kött går inte alls. hur mycket jag än tuggar så verkar inte kroppen kunna bryta ned det rätt så då får jag sk. ”dumping” som gör att man mår jättedåligt och börjar kallsvettas och nästan får ångest. Man måste lägga sig ned en 20 min tills det går över och sedan mår man bra. Under denna tid så ångrar man bittert att man provade maten 
Jag har även problem med allt mjukt bröd, pizzabottnar, hamburgerbröd m.m så det blir inte speciellt ofta som man tar en mjuk smörgås, utan jag föredrar knäckebröd. mjukt bröd blir som en klump i magen och gör mig illamående. Otroligt nog så lider jag inte av att jag inte kan äta vad jag vill.. Mitt sötsug är nästan noll, flera maträtter och tillbehör som jag förrut åt rejälla mängder av, smakar inte ens gott nu. Kaffet smakar plåt och te bittert. så det blir lite kaffe då och då annars så blir det varm choklad
Äntligen börjar kläderna man har kännas lösa och jag har köpt lite nytt (secondhand – nästan alltid) i storlek 48 och det känns jättekul att jag kan ha dem kläderna. nu har jag bara 1 kg kvar till att komma under 100 kilo strecket och det ska bli sååå lyxigt och bara väga tvåsiffrigt och slippa det hemska tresiffriga talet!
Lite förnying behövs också, jag tog beslutet och klippte av mig mitt slitna tunna hår till en kort frisyr. Det känns bra och jag hoppas att jag fortsätter trivas.. Jag har ofta haft kort hår och trivs med det, det enda jobbiga är att det kräver med fix än långt hår.. så jag måste gå upp tidigare på morgonen nu för att man inte ska se utt som en fågelskrämma när man lämnar barnen på dagis.
Denna vecka har varit lite jobbigare än vanligt då Axel varit hemma sjuk hela veckan och Manne är hemma idag med en hemsk hosta.. Det verkar som om alla dagissmittor bara går runt och runt.
Det konstiga med mitt liv just nu är att jag borde känna mig glad och nöjd, med att jag går ned i vikt och att jag orkar mer.. men det gör jag inte. Känner mig deppig. Arbetslösheten är ett gissel. Jag har räknat ut att jag har sökt ca 300!!! jobb sedan jag blev arbetslös i augusti förra året. jag har varit på ca 9 intervjuer och ej gått vidare. Jag personligen tror att det är dels att jag har småbarn, dels att jag bor i Åkersberga som gör att jag inte går vidare. Åkersberga skapar lååång pendlingstid oavsett vart man söker jobbet och barnen får ju då automatiskt gå länge på dagis och det är kanske inte det bästa..
Allt detta är så frustrerande. Tidigare i mitt liv så var jag som längst arbetslös i 5 veckor och kom jag på intervju så fick jag jobbet!! Det visar bara att barn är ett gissel för kvinnor när man söker jobb (tolka mig rätt, jag ångrar aldrig mina barn, men sörjer att arbetsmarknaden är så diskriminerande)
Nu ska jag äta lite frukost och klä på barnen så vi kan gå ut med hundarna, det är ett helt litet företag att rasta hundar när barnen är hemma sjuka!
Trevlig fredag på er alla!
Sofie Fahlin sade ,
februari 1, 2008 @ 10:49 f m
Vad roligt Alexandra att du närmar dig den tvåsiffriga vikten. Det är du värd tjejen.
Jag vill föresten se en bild på din nya frisyr kan du inte lägga ut en sådan…snälla. Roligt att förnya sig när man känner att man behöver det. Själv ser jag ut som en fågelskrämma varje dag i håret. Orkar faktiskt inte bry mig speciellt. Får faktiskt skämmas.
Tråkigt att du inte får nått jobb. Söker själv en massa och det som frustrerar mig mest är att de inte svarar att de har fått ansökan. Det gör mig uppriktigt förbannad. Börjar nästan tro att man bara kan få ett nytt jobb ifall man säger upp sig. Måste nästan till nått drastiskt känns det som.
Alex svarar Sofie F sade ,
februari 1, 2008 @ 12:47 e m
Ja du när man talar om det tråkiga! Idag har två företag hört av sig! den ena ska jag träffa på måndag och den andra skulle höra av sig när rekryteraren hade pratat med dem.. Du får kämpa på och jag lovar dig! det är mycket enklare att få jobb när man har jobb. så säg inte upp dig!
Hoppas vi syns snart, ska försöka ta ett foto på mig med nya frisyren
kram
Alex
Sandra sade ,
februari 1, 2008 @ 1:04 e m
Vill också se bild på den nya frisyren = ) Å KANON kul att du gått ner så mycket i vikt! Måste kännas kanon bra! Sen undrar jag om det dröjer länge innan man kan äta allt igen? Som rött kött och mjukt bröd? Kan det ta väldigt lång tid innan man kan äta det som normalt igen eller?
Det där med jobb är hemskt, ja vedervärdigt. Jag tog min socoionomexamen den 18/1 och nu hamnar jag mellan stolarna! Jag hade inte jobbat särskilt mycket innan jag började plugga, gick ju bara 1½ år från gymnasiet till ja började plugga igen… Och jag var inte med i a-kassan då så jag kan inte stämpla. Så utan a-kassa är du så illa tvungen att ha ett jobb direkt efter sin examen! Men det är fanken inte lätt. De senaste två månaderna har jag sökt 37 jobb… Inte en endaste intervju. Väntar iof svar från flera av dom men ångesten blir ju större för varje jobb man söker och fåt ett nej eller kanske inget svar alls. Det är förnedrande!
Jag hoppas verkligen att du får ett jobb snart, för det där äter upp ens självkänsla inifrån. I alla fall för mig…
Många kramar!
Sandra
Lill sade ,
februari 2, 2008 @ 9:22 f m
Jätte Grattis till Vikt minskningen. O lycka till med jobb sökningen;)
Kram
Lill o gänget