Ja det låter det!! en riktig olycksdag… eller är det det? Jag tror att den blir olycklig för att så många är inställda på det. Samtidigt läste jag i tidningen idag att det sker färre olyckor på denna ”otursdag” än på andra dagar. Jag personligen tror att det är på grund av att folk generellt som tror på denna olycksdag, gör så lite som möjligt denna dag att det av naturliga själv blir färre olyckor

Jag har personligen aldrig råkat illa ut på denna ”olycksdag” utan den har alltid varit som vilken dag som helst. Jobbet är kvar när man komer på morgonen och kommer vara kvar hela dagen. 

Ikväll ska jag ta mig en utflykt till ”norrland” till min kennel ( ja eller Min och min, det är ju inte jag som kommer från den det är ju mina hundar   ) Men ”min” kennel är i alla fall Kennel Enigma www.kennelenigma.com , uppfödning av Faraohund och basenji, och måste jag säga haft otrolig framgång under alla år de har hållit på. I år har de blivit tilldelade årets uppfödar pris av Svenska Vinthundsklubben. Väl förtjänat av dem och det kommer garanterat blir fler priser i framtiden. De förvaltar verkligen sina tillgångar och nyttjar  sitt kunnande om avel, uppfödning på bästa sätt. Med mer än 30 års erfarenhet av avel och uppfödning så har de en enorm kunskapsbank att hämta information från och att dela med sig av. De månar väl om sina valpköpare och är väldigt uppmuntrande när man har frågor och ber om hjälp, eller vill våga sig in i utställningsvärlden

Jag har haft en lååång startsträcka att ta mig in i utställningsringen, och utan Sofies och Madelenes pushande, uppmuntrande och ”skällande” så hade jag aldrig kommit in i en ring med någon av mina hundar. Jag har värsta scenskräck och flera gånger har det gått jättebra tills det är min tur att kliva in i ringen och då har jag stelnat, börjat hyperventilera och ändra färg till svagt grönaktig..   Sofie och Madelene har alltid varit där och hjälp mig. Antingen att de tar hunden ifrån mig och visar åt mig (oftast bäst resultat) eller att de har peppat mig så att jag har överlevt mina varv i ringen.

Jag har en hatkärlek till utställningarna, Jag vill så gärna och tycker det är jättekul, men är så rädd att inte kunna visa det bästa hos mina hundar att jag blir så nervös. Egentligen trivs jag allra bäst ”backstage” där jag kan fixa och dona och se till att hundar och allt är redo för Sofie och de andra när de springer ut och in i ringarna och visar hund på hund på hund Jag vet att jag klarar den biten bra så då blir jag inte lika nervös.

Jag har bestämt mig dock, att nästa hund jag kommer välkomna i mitt liv ( NEJ jag har ingen ny hund på gång ) SKA jag visa själv, jag vet ju att jag kan, klarar det hemma på ”min gård” men måste bara övervinna rädslan att ställa ut bland andra

Jag klarar ju av Kattuställningar, där är jag till och med domar assistent och visar upp andras katter, för dem sominte vill presentera sina katter själv..

Som sagt , Min resa ikväll går till ”norrland” – vallentuna för Enya ska få bli dalkulla för en dag när Sofie åker till Avesta. Hoppas det går bra. Jag har cyklat med Enya tre gånger denna vecka så jag hoppas att hon har fina rörelser.. hon har lite nystart att göra, det är ett litet tag sedan hon ställdes. men hon behöver lite övning eller kanske uppvärming innan Världsutställningen

Trevlig helg på er alla så håller vi tummar och Tassar för att min tös gör bra ifrån sig i helgen!!

Kram
Alex