Fick häromdagen lite foton på Tanjas vackra tjejja Juno, bärandes den Pyjamas/overall som jag sytt åt henne, när hon blev sjuk efter sin valpning. Denna superstarka tjej visade att det faktiskt är hon som bestämmer och hon har en stark överlevnads vilja 
Juno har myst på i sin Pyjamas/overall och nu är hon en frisk och pigg Faraotik med sikte på mer bus och mys framöver 
.
Tack Tanja (www.faouziah.com) för de fina bilderna !
Nedan bilder på Vackra Juno – Faouziah Bastet!
eller är det en Demon??? kanske är det en Gaoul (för er som följt Stargate ) en gud som besatt hennes kropp??
När jag såg detta foto med mig Saga och mina vilda ungar, så ser Saga ut som en Demon!! Ögonen lyser knallröda och hon ser evil evil evil ut!! Tänk att möta henne en mörk natt, speciellt om hon visar garnityren vore lite chockartat!
Tur att jag vet att mina tjejer är världens gosiagste. Jag är så stolt över att Saga hanterar barn så bra, trodde aldrig att det skulle funka ,men hon visar upp en ängels tålamod fastän jag vet att hon skulle föredra att bara ha mig och ingen annan – jon kaaanske att melle skulle få vara kvar — och Enya, men helst skulle hennes familj bestå av mig och min kudde och täcke *fnissar* Saga har rotat sig i mitt hjärta så djupt att jag har redan börjat få lite ångest att hon en dag i framtiden ska lämna mig.. undrar om man kommer klara det?
Jag satt och tittade på Bollibompa med Manfred igår och då visade de en tecknad saga som heter ”Adjö herr Muffin” Den handlar om en liten flicka som har ett 7 år gammalt marsvin och som har blivit skröplig. 7 år är en hög ålder för ett marsvin. så där satt vi och tittade på hur han blev sämre och en dag inte vaknade upp utan den lilla flickam med hjälp av sin pappa skapade en låda med hans favorit saker i och bäddade ned honom och hade en begraving i trädgården.. Plötsligt började Manfred storgråta och frågade vad som egentligen hände med Herr muffin… -Vad säger man till ett barn som ej än är 4 år om döden??? Jag försökte förklara för honom att ”Herr muffin är nu i marsvinshimlen” Manfred tittade på mig och tårarna rann, han sa: nä du mamma jag såg ju att de grävde ned honom i marken, han ligger där inte uppe i himlen, marsvin kan inte flyga.
Nu var jag nära tårar, för mitt i allt detta är manfred den förnuftgaste av alla, det var ingen idé att försöka förklara saker med himlar och annat utan helt enkelt att marsvinet dog av ålder och att det är sorgligt och att man får gråta och sörja och att man sedan kommer komma ihåg allt kul.
Sedan satt vi tillsammans och smågrät medans manne satt och grät för marsvinet, han grät för att han insåg att Saga skulle gå bort nån gång, att enya och Sture skulle dö och att mamma och pappa skulle dö.
Det var en rätt så sorglit kväll, men efter en stund så tystnade Manfred – lyssna sa han och så sprack hela ansiktet som var randat av tårar upp i ett brett leende – åhhh det är Rorry racebil på TV!!!
Marvinet och döden var med ens glömt, tårarna torkade och skratten mellan Axel och manfred kom igång igen när de tittade på Rorry Racerbil! Visst är barnen fantastiska, tänk om man kunde avsluta varje sak så och börja på nytt, vad mycket gammalt man släpar omkring på som skulle försvinna då!!
Kram på er alla!
Ja jag är inte något bra på detta men jag ska göra ett försök Jenny N utmanade mig
1. Fruktansvärt tjurskallig – Jag har otroligt svårt att erkänna att jag har fel och blir lätt tjurig när jag upptäcker att jag har fel – naturligtvis är det så gott som omöjligt för mig att erkänna ( iallafall enligt min man)
2. Envis – Jag är målmedveten och tar gärna den långa vägen till ett mål om det gynnar mig i långa loppet. Genvägar är bara till för lata/ointresserade 
3. Kan själv - Jag har svårt att be om hjälp eftersom jag kan själv. och jag vet att det blir rätt om jag gör det själv – Jag är väldigt driven och vill alltid prestera det bästa jag kan.
4. Kan inte släppa Kontrollen - Hör kanske ihop med ovan. Jag har otroligt svårt att släppa kontrollen och delegera – eftersom jag vet att jag kan göra det – men kan jag lita på att den jag delegerar till gör det lika bra (såsom jag vill att det ska vara?)
5. Spruträdd - Detta har också med kontroll att göra, jag är otroligt fanatiskt spruträdd och jag tror det beror på att jag inte har kontroll över situationen när någon annan sticker mig..
6. Omtänksam - De som betyder något för mig vänner och familj, gör jag allt för och ställer jag alltid upp för. Jag vill att mina vänner och familj skall känna att de är de viktigaste i mitt liv.
7. Lojal/trogen - Jag är väldigt lojal mot min arbetsgivare och ställer upp till 100% detta gäller också mina vänner och familj. För mig är det en självklarhet att alltid finnas till hands för dem som jag känner lojalitet mot.
Ja nu låter man präktig kanske men dessa 7 är dem jag kunde komma på om mig, om ni som känner mig har andra synpunkter på hur jag är eller inte håller med så skriv en liten kommentar
Jag utmanar Paula
Jajjamensan!!! Jag kom iväg i morsde till labbet för att lämna 5!! rör med blod. Jag gjorde som jag brukar – tog en Stesolid (lugnande) som jag har fått ut för att klara av tandläkare och sjukhus/prov tagningar. Dock verkar inte den funka lika bra efter min gastric Bypas op… För man ska ta den 1 timma innan och den gör en lite ”avtrubbad” eller man kanske ska beskriva det som tom innuti, man känner ingenting, vare sig ångest eller rädsla.. Så jag tror att efter operationen, så tas tabletterna upp mycket snabbare nu eftersom de når tarmsystemet snabbare och då startar verkan tidigare ch går över fortare 
vilket gjorde att när jag väl var inne hos sjuksystern, Ja då var all lugn och avtrubbning borta och stressen och hyperventileringen kom tillbaks!
Fast jag härdade ut – gråtandes och med andningsövningar som om jag höll på att krysta *fniss* men 10 minuter senare ( kändes som timmar) så kunde jag gå därifrån med 5 rör blod mindre i kroppen och en lättnad att nu är det lååång tid innan nästa provtagning!
Nästa vecka är återbesöket – då får vi se vad mina blodprov avslöjar!
Kram
Ja nu är det bara två dagar kvar tills jag måste lämna blodprov inför min årskontrol av min Gastric Bypas operation. Jag är paniskt rädd för sprutor och har fått knapra lugnande de gånger de ska ge mig sprutor.. MEN sista gången jag lämnade blodprov på Ersta så lyckade jag utan lugnande och embla plåster *stolt* så nu ska jag gå till samma ställe och lämna blod och hoppas att denna underbara sköterska är kvar där som fixade detts för mig förra gången.
Att man kan vara så rädd för sprutor??!! jag har gått igenom två förlossningar och en stor operation och fortfarande lika rädd för sprutorna, till och med så att när det var som allra jävligast i förlossningarna då jag knappt orkade mer och var helt slutkört så var de tvugna att övertala mig om att ta ryggmärgsbedövningen och det fånigaste var ( som vanligt) att när jag gråtandes skriker till dem att de måste sätta den nån gång för jag pallar inte med väntan – ja då svarar narkossköterskan ” jag är ju redan klar vi satte den för en liten stund sedan” då kände man sig fånig.. han var super bra för jag kände ingenting när han satte den!
så nu ska jag öva på mina andningar och intala mig lugnet så jag kan fixa detta på onsdag för att kunna gå till läkare om en vecka och bli bedömd om jag var en lyckad Gastric bypas eller ej. Jag vet redan vad jag tycker, men det bukar inte sammanfalla med lökarens krav. Jag har ju nått deras minimi mål för operationen så de är antagligen nöjda med resultatet.
Jag rapporterar om det återbesöket i nästa veckan
Kram och godnatt!
JA så har man nu firat halloween med familjen fyr som tvåbenta och hade en riktigt trevlig fredag tillsammans.
Nedan lite foton från oss alla
JA så här glada är vi när vi fikar med monster tårta
Axel skulle bara ha hatten om han fick ha den som farfar.
Min älskade man Melker
Enya väntar på sin tårtbit!
Sture poserar med monsterhatten på!
Unkas i vackraste monsterhatten !
Ja nu har jag haft det stora nöjet att ha Vilda Inez hos mig en hel helg
Väl förberedda att få mottaga en Vild faraotjej som är en kombo av allt – lika mycket energi som Enya, Sagas styrka och Axels envishet och bus
Hon kom i fredags och fann sig tillrätta väldigt snabbt. Saga har lekt hela helgen och sover nu som en stock samma med Enya och Inez. Manfred är liiite upprörd på Sofie.. ”hon kan ju inte lämna en hund hos oss, som jag börjar tycka om , och sedan hämta henne igen !!! ” Manfred hade visst bestämt sig för att vi hade alldeles för lite hundar och tyckte gott att Inez kunde vara vår
Jag måste säga att det har gått kanonbra, Visst hon är busig – men hon är ju bara en bäbis – inte ens två år gammal. och Ja att slappna av det är ju totalt onödigt enligt Inez
Och katten! katten , ja han är bara detbästa Inez vet, hon har svårt att låta honom vara, vill hela tiden leka eller såt med nosen mot bänken där Stures korg är och tittar på honom när han ligger och sover! Sture är cool, Inez inbjuder till lek och när hon voffar lägger han öronen bakåt och ser så utråkad man kan se ut när en busig valpis skuttar runt för att få leka.. Inez jagar Sture, som efter att springa några skutt – tvärvänder – för att jaga Inez *fniss* ser rätt så kul ut när två STORA (mot sture) Faraohundar (Inez och Enya) springer och försöker gömma sig så att Sture inte skall få fatt dem när jhan jagat in dem i ett hörn ställer han sig på bakbenen mot dem – sniffar lite och går nonchalant därifrån som att han tänkte ”HA – vilka fegisar , springer undan från lilla mig” *fniss*
i lördags fick alla tre tjejerna följa med mig och Melker på 40-års kalas, vi inredde hela bilen för hund, lyckades få in en bur på de nedfällda baksätens och fixa mys så att alla fick plats och hade det varmt och gott. sedan bar det ned till Nyköping och allt gick jättebra, vi fick parkera så att bilen hela tiden var i synhåll från där vi var och det var hela tiden folk nere och rökte så bilen var aldrig lämnad ensam, vi gick ned ofta och rastade och lät dem komma ut och röra av sig lite, vi var inte där alltför länge så det funkade jättebra. Jag då, jag hade ”turen” att få dricka till maten dock lite för mycket jag tål inte alkohol särskilt bra efter min Gastric bypas operation) så jag var väl lite väl lurig när vi skulle hem- dock mådde jag jättebra tills bilen började rulla! då blev jag som sjösjuk, och ni som känner mig vet ju hur lätt jag blir sjösjuk – utan alkohol! -
Det tog Melle 45!! minuter att köra från Rosvalla i Nyköping ut till E4 (tar kanske 10 min vanligtvis) eftersom vi var tvugna och stanna varje gång jag kände mig ”sjösjuk”. Botten med min operation jag gjort att jag inte har någon magsäck längre är ju att jag kunde inte ens om jag försökte kasta upp nått, för att må bättre, eftersom jag inte har någon magsäck så rinner ju allt ned i tarmarna på en gång och ALL alkohol tas upp så snacka och att ha ångest att inte KUNNA bli fyllesjuk För hade det gått så hade vi kunnat köra iväg mycket tidigare *hehe*
STORT tack till mamma och pappa som passade våra barn och ställde upp så att jag och Melker fick gå på fest. Jag tror dock att jag måste gå ut lite oftare än vad jag gör eftersom jag gjorde alla nybörjar festade-fel som man kan göra så finns det några trevliga vänner som vill gå ut för en öl eller två nån gång framöver så säg till så kanske jag kan hänga på – om jag har passning för barnen *ler*
Nu ikväll när vi väntar på Matte Sofie, så ligger alla tre sötnosar och vila, Inez tog hela tresitts soffan och Enya och Saga varsin fåtölj.
Det har funkat jättebra, Jag har tagit alla tre ( och Melker har också rastat) samtidigt, och det har gått jättebra, visst lite bus har Inez gjort, men hon lyssna när man säger till och när man gått en bit så går hon tilloch med i slakt koppel den som är jobbig är Enya , hon ska jaga allt, löv, skuggor, vinden, harar, katter, ja allt
Så Inez välkommen tillbaka när du vill, vi kommer sakna dig jättemycket när du åker!
Jag kommer helt enkelt inte vara en av dem som blev hjälpta av denna gastric Bypass, som jag genomgick i November förra året. Jo jag har gått ned i vik – 30 kg. och det är ju jättebra. Jag får höra från folk att nu är det väl nog? att jag är ”lagom rund” nu *suck* Vem vill vara ”lagom rund”??! Inte jag i alla fall!
Jag har stått still sedan Juni (pendlar upp och ned 1 kg) Tjejen som opererades samtidigt som mig hon vägde mer vid operation och är nu en smal pingla hon har tappat ofattbara 54!! KG! kan ni tänka?! och detta på samma tid som jag tappat 30 KG.
Jag hade ju hoppats att jag åtminstånde skulle komma lite närmare normalvikten, men det verkar som om min kropp inte vill funka.. Jag äter lite , försöker äta ofta och äter sällan snabbmat eftersom jag inte mår bra av den. Endå (trots stora skillnader i mitt liv från innan op) verkar det som om min kropp inte vill släppa ifrån sig vikten.. Jag är faktiskt lite deppig över detta.
VArför kan inte jag också få vara den som tappar 54 kg istället för ”ynkliga” 30 kg. Jag vill också¨få känna mig normal och smal för en gång skull i detta liv. Ja jag vet att inte jämföra äpplen med päron ( jag och min kompis som opererade sig samtidigt) men det är ju konstigt att de gör precis samma op, på oss. Hon tappar vikt oavsett vad hon äter eler rör på sig, jag tänker på vad jag äter – rör mig ungefär lika mycket som hon (prommisarmed hundarna) men endå händer det ingenting!
Nu ska jag till läkaren i November på återkontroll. Och de kommer säga som vanligt – FANTASTISKT resultat! Jag vill å det bestämdaste INTE hålle med!
Jag tycker att nu borde det endå vara min tur med lite tur, flyt och uppnådda drömmar, inte bara alla andra!!
Nu ska jag fortsätta mitt sökande efter min dröm och närmaste mål.. Och så hoppas vi att min dumma kropp börjar släppa ifrån sig lite fett, annars ska jag vit återkontrollen be dem ta bort 1 meter till av tarmen, så resterande 30 kg kan försvinna från kroppen
att ordna ordning saker och ting? Jag skulle så gärna vilja färdigställa sovrumet – speciellt nu när Axel hjälpt till med dekorationen Jag vet vad jag vill ha och ja, jag har faktiskt kollat med maken om han tycker samma men naturligtvis så verkar det som jag tycker om vara det som kostar mest.. Jag vill inte lägga ut en förmögenhet eftersom Inredning är för mig precis som kläder, något man tröttnar på efter ett par år - så jag är inte beredd att lägga multum när jag kanske vill ha annorlunda om ett tag..
Att det ska vara så svårt att gör sig själv nöjd. Trodde faktiskt inte att jag var/är så svår att komma överens med.. Jag skall i alla fall ha en fondvägg i sovrummet – oavsett om det är omodernt nu eller ej Hellst av allt en fototapet, men jag vet inte om jag har råd med det, speciellt som jag gärna skulle vilja ha den gjord på egna foton och det kommer bli svindyrt..
överkast kuddar och härliga lakan , saknas åxå gärna en till Bia bädd till hundarna så att de har varsin att sova i. Så kanske de inte tar upp min plats i sängen
Vore kul att göra klart ungarnas rum åxå så att inte deras väggar ser så sterila ut.. jag skulle gärna låta dem ”måla” med hand avtryck och bildtryck, men jag tror att det är för jobbigt att kunna täcka över den dagen de inte vill ha ett ”barnsilgt” rum. Funderar på den tapeten som finns som är som en målarbok, där de kan rita och fylla i en massa djur, som jag sett på TV men den är åxå svindyr per rulle…
Ja nått kommer jag nog på - ska fundera lite till. har ni bra förslag till att göra ett sovrum till en lugn och mysig oas eller bra tipps på barnens egna äventyrsrum så dela med er
Idag var det fotografering på Dagis… och jag hade ingen aning! det har hängt lappar i hallen på dagis , men inget har de sagt.. så förvånat får jag höra att ”Axel var ledsen när vi fotograferades..” Jippi – de ser ut som troll i håren eftersom de vägrar klippa sig.. inget bad hann man med igår och kläderna de hade på sig… ja jag hade inte valt dem i alla fall till en fotografering
De som känner mig vet hur otroligt arg och långsint jag kan vara.. När jag är arg så blir jag tyst och iskall i blicken, jag känner djupt in i märgen en enorm besvikelse av att inte ha haft kontrollen och vet att om jag hade haft kontrollen över morgonrutirnerna så hade jag inte missat detta.. eller åtminstånde bara kunnat bli arg på mig själv.
Till råga på allt så hade (som vanligt) fått hem någon annans barns nersmutsade kläder i en påse och Manfreds kläder ”hade de ingen aaning om vem som hade fått dem med sig hem..” kanske den som nu saknar dessa rosa flickkläder kanske?? Axel hade knallrosa sturmpor på sig, och jag frågade dem vart hans strumpor var.. åh de hade hittat ett par grå strumpor som de lånade ut till någon annan, så när Axels strumpor inte hittades, ja då hade han fått dessa rosa.. De slutade med att säga ”strumporna är inte märkta ju” Nä och jag lovar dig att ingen annan har märkt sina barns strumpor.. så ikväll har jag skrivit i alla barnens kläder och får jag höra att de har lånat ut deras kläder till någon annan så blir jag sur!! Jag sa att jag vill inte ha tillbaka Manfreds kläder otvättade i en påse om en eller två dagar, eftersom amoniaken i urin förstör kläderna och eftersom jag tvättade upp den påsen som jag fick hem så förväntar jag mig att de gör detsamma till mig.
Jag förstår mycket väl att lärana på dagiset inte kan ha 100% koll på allt, men kanske om de hade mindre grupper så är de känna igen vem som äger vad. barn har rätt så ofta samma kläder på sig eftersom de ( i alla fall mina) skaffar sig favoritplagg som de vill använda dag efter dag..
Jaja slut på ngället – egentligen är det ju Melker jag blev pissförbannad på eftersom han dag ut och dag in lämnar barnen varje morgon och man önskar ju att han åtminstånde försökte göra en rutin och ta åt sig information som de har där. Och han gör det på sitt sätt – vilket skiljer sig från mitt, och eftersom jag HATAR att inte ha kontroll så blir jag jättesur och arg när saker som ex. fotografering missas på grund av slarv och ingen proaktivitet, där man aktivt söker hela tiden efter info för att försäkra sig om att man inget glömt.
Nu har en del av långsintheten släppt, så jag ska väl – kanske om han är värd det – ta en fika med honom innan jag går och lägger mig
tack å bock
Alex
