Detta beskriver verkligen hur en katt och då speciellt en Cornish rex gör för att få all din uppmärksamhet detta skulle lika gärna kunna vara Sture!!

Ville bara länka till en bild på en mysande Basenji tjej - Lucia som har min design på sig i pyjamas väg Lucia ägs och älskas av Helena på kennel Faraoland www.faraoland.com

Lucia myser i Pyjamas/overall - design by me :)

Man har liksom kommit av sig lite och efter antiklimax i juli med WDS, stora Vinthundsutställningen och Faraohundklubbens utställning så är man liksom lite less… Energin har gått åt och jag kommer lägga min tid på Sture istället

Vi kommer åka till Norge i början av September och hoppas på att få de cert som behövs för att ta Grand International Champion titel!

Vi har också planer på att Scanna honom i höst för HCM och då räcker inte pengarna både till en massa hund och katt utställningar plus veterinärkostnader.. så man får välja helt enkelt.

Saga och Enya ska jag ställa en gång till i alla fall i år Saga kanske två gånger sedan så hoppas jag att Enya ska komma igång med sitt löp så att vi ska få se små puppisar så småningom hemma hos Kennel Enigma. Det ska bli så spännande att få följa Enyas resa till att bli mamma

JAg kommer att dra ned på mina engagemang i höst och bara lägga tid på vissa delar av mina fritidintressen så att familjen känner att de får tid med mig också.. så det känns skönt att ha tagit det beslutet.

Nu till senhösten kommer min klubb SNRF (kattklubb inom IDP) att anordna Nordic Winner och det ska bli jättespännande så det gäller att man kvalificerar sin katt. Nu är Sture redan kvalificerad så jag ska bara anmäla honom Så alla ni som ej ännu har ställt ut för att kvalificera er ( JA även SVERAK- folk är hjärtligt välkomna till IDPs utställningar och events ;)  ) ta en titt på www.idpnordic.se eller www.snrf.org och kolla in hur man kvalificerar sig så hoppas jag att vi är många som träffas i Nyköping den 22-23 NOV och Rosvalla Event center för trevliga utställningsdagar och lite glamour på söndagens NW utställning!

Enya, som jag samäger med Kenne Enigma www.kennelenigma.com skall paras vid nästa löp och äntligen är det officiellt vilken snygging till make för denna kull hon skall få! Hon skall få en alldeles egen Italiensk don Juan . Nu är han ju inte född Italienare då han faktiskt är en export från Kennel Enigma som bor i Italien och frodas tillsammans med en massa JRT´s (i.e Jack russel terrier)

 Här är snygga Kaleb. tror detta kommer bli en kanon bra match till Enya!

Hans namn är Kaleb aka Enigma One Step Ahead. Det ska bli så spännande att få vara på första parkett på denna resa och se hur det tar sig under hösten / vintern.. Så nu hoppas vi att Enya kommer igång med sitt löp som väntat

Har ni intresse i en valp ur denna kombination ta då kontakt med kennel Enigma (se länken i inlägget)

Gissa vart jag kommer vara om det blir valpar framöver?? - Japp alldeles rätt! i valplådan

 Våran vackra American girl som redan har blivit tre år och stora damen

tack Sofie och Madelene för att ni gav mig chansen att få ha Enya hos mig! *kram*

HAr varit och besökt Wiveka och Tove som har katteriet Pontemontes idag för att se deras tre veckot gamla Cornish ungar - jättesöta och väldigt livliga trots sin ringa ålder.

Hon har en liten katta som är jättefin med härlig haka och som jag tror kommer få en jättefin profil.. så man är ju allt bra sugen men jag får vänta och se.. det är många veckor kvar att se hur dessa ljuvliga varelser kommer att utvecklas.

Gå gärna in på deras hemsida www.pontemontes.se och njut av en massa härliga bilder och hör gärna av er till Wiveka om en av dessa charmtroll skulle nagla sig fast i ditt hjärta

JA under sommaren ( som för mig alltid varit den tid jag alltid har haft lätt att gå ned i vikt på)  har det stått helt still.. kan ju inte tro att man verkligen har gått igenom en Gastric bypass!! De andra jag känner som har gjort denna operation har gått ned hela tiden , olika mycket under perioder och ibland nästan bara ett hekto i veckan.. men de har i allafall gått ned..

Jag står still och står på samma vikt som jag hade för 5 veckor sedan! verkligen trist!!

Jag vet att orsaker till detta stillastående är en mix mellan , stress, småbarn och äter för lite och för sällan…

Men jag vet att de andra som genom gått denna op, inte har skött sig till punkt och pricka (även om de inte har småbarn) och endå rasar de i vikt *suckar*

Det verkar som om min kropp tycker att den vikt jag har nu är trivselvikt.. och är det så blir jag deppig för jag har åtminstånde 20 kg kvar att ta bort innan jag närmar mig normalvikt, ännu hellre skulle jag vilja gå ned mellan 25-30 kg till. och då kommer jag inte vara supersmal men i alla fall hamna nära ett BMI på 25.

JAg försöker äta varannan timme men hur ska man komma ihåg när man inte känner hungern på samma sätt som tidigare.. och jag försöker äta långsamt och utan att stressa.. vilket inte är det lättaste när man har två små grabbar på 2 år och 3,5 år.

Om det endå kunde komma igång igen, om så bara ett hekto i veckan men endå ett liiitet inus varje vecka så man kände lite hopp.. Ibland får jag för mig att de kanske inte gjorde op på mig (även fast jag har ärren på magen som bevis..) Tjejen som gjorde operationen samtidigt som jag har redan nått målvikt och hon kan äta allt utan att det verkar göra skillnad oavsett om det är onyttigt eller ej, så går hon ned i vikt.. och då hade hon en högre start vikt än mig.. och väger redan nästan 20 kg mindre än mig..

Kan man inte en enda gång i livet få känna att man gör något som känns lyckat att det man faktiskt gjort - att lägga sig på op-bordet för att bli av med övervikt - borde generera till ett lyckosamt resultat! ??

vet inte vad jag ska göra bättre.. jag VET vad jag slarvat med tidigare, men nu har jag i nästan 1,5 vecka ätit mina tabletter och mineraler som jag måste äta.. det är det svåraste att komma ihåg tabletter.. Men stilltjet KAN inte bara bero på att jag inte äter tabletterna, för andra som genomgått denna op och slarvat med dem har fortfarande rasat i vikt.. Det känns ganska hopplöst just nu…

Hoppas att jag blir på bättre humör.. att jag får mitt anställningskontrakt nån gång (håller på att byta från uthyrningsföretaget till en fast tjänst där jag är uthyrd till) att jag börjar gå ned i vikt igen, att jag får livet att gå ihop helt enkelt och att jag börjar känna att jag gör nått bra!!

Jag får vara tacksam att jag har en så förstående man som står ut med en surig och vresig fru. med skrikande barn och som gör att jag har möjligheten att dela mitt liv med hundarna och katten.. Om jag inte hade haft Melker så skulle det mesta i mitt liv inte finna där.. för jag hade omöjligtvis kunnat ha hundarna med det jobb jag har nu, om jag hade varit ensamstående..

Jag vill så mycket och känner att jag får så lite gjort, att allt tar för lång tid och att jag inte kommer någon stans.. vet inte vad jag har fått denna stress ifrån eftersom jag faktiskt har fått ett jättebra jobb, en ny lägenhet och har en del planer gjorda för hösten och det blir lite resande till grannländerna. - endå känns det som nått fattas.. det är väldigt jobbigt tycker jag.

JAg hoppas att viktnedgången kommer igång igen och att jag åtminstånde blir av med en 5-10 kg till tills återbesöket hos läkaren i slutet av November.. annars kommer denna höst bli otroligt deppig för mig…

Jag trodde i min enfald att jag skulle bli lyckligare av min operation , men nu när det bara står still ger den mig bara mer nedstämdhet och lite misslyckande känsla eftersom “inte ens en operation klarar att bli av med mitt feta jag”

Usch hoppas verkligen att jag kommer på ett piggare och bättre humör för nu känns det tugnt och jobbigt!

Ja idag har vi tillfälligt lånat ut våra pojkar till Farfar och farmor, så att jag och melle ska få lite tid till att få ordning i lägenheten.. det stannade ju liksom upp när de flesta lådorna var uppackade.. så vi har varken tavlor eller gardiner uppsatta, väggskåpen står på golvet och arbetsrummet får vara ett förråd… Förrådet.. ja det är en avstjälpningsplats så vi behöver verkligen fixa!!

Så nu åker borrar och skruvdragare fam så hoppas vi att vi hinner en del innan det är dags att hämta hem killarna igen

Saga och Enya njuter av regnet!! ( fast de håller sig inomhus) det har blivigt svalare så de verkar trivas bättre.

Hoppas att det ska kännas mer ombonat när vi fått upp dessa saker

Ja jag vet jag borde ha skrivit nått för länge sedan men jag har varit lite off och har på tok för mycket omkring mig som tröttar ut mig rent fysyisk men även psykiskt, så då har hemsidan och bloggen fått lida

Jag blev upplockad av madelene kl 04.30 på lördags morgon den 26 juli. och jag hade rastat mina tjejer och var redo att packa in mig i hennes bil Ja Saga fick följa med även om hon inte skulle tävla.

Madelene behövde bara svänga in på min väg och så blev tjejerna som tokiga!! det tjöt och skällde , hoppade och drog och Jag och madelene försökte få dem att lugna ned sig, det är ju kanske inte varje grannes dröm at bli väckt vid denna tid av hundar en lördagsmorgon!

Saga och enya var så lyckliga att få se kennelmamma igen och visste inte hur de skulle bete sig! Det som är så underbart är den absoluta tillit som enya har för Sofie och Madelene fast de inte har fött upp henne och att hon mestadels är med mig. så har de fått en stor bit var av Enyas hjärta och hon bara avgudar dem! :).

Efter hälsandet så kom vi iväg och var framme vid Em platsen strax efter klockan 7 på morgonen. Det var jättetrevligt ordnat även om det var en bit till bana två. på eftermiddagen.

Vi fann bra parkering och där träffade vi resten av de svenska faraohundlaget, och vi hade en otroligt trevlig dag

Enya sprang ett bra lopp första omgången och var på 5e plats, när lopp två skulle köras.. På eftermiddagen så fick hon springa på en finsk tik och eftersom man inte kunde se hela banan så vet jag inte vad som hände, men ur kurvan som försvann bort från synen så kom bara Enya ut i full careta och fullföljde sitt lopp.. sedan kom den andra tiken efter och sprang direkt till sin /matte/husse/ så hon fullföljde inte loppet och vi hade inte en chans att se vad som hade hänt runt krönet..

I alla fall. Finnarna gjorde rejäl knockout på oss alla och tog ALLA 6 prisplaceringar. Enya kom 7a och bästa svenskägda hund. och Zäta (ägd av Anna Grevin) kom 8 och bästa svenskfödda hund.

jag är jättenöjd med dagen och prisutdelningen vär trevlig och rolig med alla olika landslag från hela Europa! med lagsång och hejjar ramsor. Vi var inte hemma förrän vid midnatt och Madelene körde hela vägen!

Tack Madelene för en jättetrevlig dag och så satsar vi på fler LC prov framöver

Har fått foton och uppdateringar på snygga tolouse från Stures andra kull, född i slutet av November 2007, så han är nu 8 månader gammal. Och vilken päls och färg! helt fantastisk om jag får säga det själv, han har vackra hårda vågor över hela ryggen och en mörk lila färg.

Han bor kvar hos Maria på Änglatassens katteri i Avesta/Krylbo där han ska få ställas ut och kanske få bli avelshane ifall han håller sig strilfri Mer om honom kan du få reda på på www.anglatassens.se nedan kommer lite foton tagna på snyggingen och hans fantastiska päls och fina profil

Maria på Änglatassen´s har tagit fotona och Tlouse officiella namn är just Änglatassen´s Tolouse.

Tolouse ligger och myser på verandan

Tolouse med mamma Naomi på stolen.

Tolouse fina profil och vackra vågiga päls!!

Ja nu laddas det inför helgen då Enya ska tävla i EM i Lurecoursing! det ska bli otroligt skoj och vi får hoppas på en bra placering där hon , förhoppningsvis, tar sitt sista CERT för sitt LC championat !

Jag uppdaterar på söndag igen så ni får veta hur det gått.. Ni kan också följa Sagas och enyas bravade på Kennelmammornas sida www.kennelenigma.com